Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

EM - En låst fest

Man har längtat i fyra långa år sedan det förra mästerskapet. Varje match förväntas bli en klassiker och varje kväll så sitter en hel kontinent bänkad framför sina TV-apparater. Den tionde juni var en dag av glädje och ovisshet. Glädje för att det fanns en chans att vi hade en månadslång fotbollsfest framför oss, ovisshet för att vi inte visste om det skulle bli så värst festligt.
 
Så blev Frankrikes Europamästerskap ett partaj som fotbollsfans kommer att tala om i århundraden? Inte riktigt. Visst, att ett EM spelas i ett land som Frankrike, som är så pass passionerat när det gäller fotboll är en fest i sig, men jag tycker inte att det reflekterades på planen. Det var ingen sprudlande spansk tiki-taka och portugiserna bjöd inte på allt för stor individuell show (hoppas inte Ricardo Quaresma tar åt sig). Istället var det aggressivitet, taktik och en stark defensiv som var det största framgångsreceptet i detta EM. Det ledde till allt fler stängda matcher, allt färre mål och att en kille som heter Cristiano Ronaldo fick lyfta sin första internationella titel. Portugal hade bytt individuell skicklighet mot ett välorganiserat kollektiv och det bar frukt i form av ett EM-guld.
 
Mästerskapets defensiva fotboll ledde också till den fantastiska resa som Island tog med oss på. Hela Europa hade vikingahjälmar på sig och alla substantiv i det svenska språket slutade på "-ur" i slutet av juni. Jag har aldrig känt så starkt för Norden som när jag såg dessa isländska krigare göra slarvsylta av engelsmän som om vi hade spolat tillbaka klockan lite drygt tusen år. Larsur for president.
 
Island och Lars Lagerbäck blev tyvärr avrättade via giljotin i kvartsfinalen, och Antoine Griezmann drog i spaken så att klingan föll. I ett Frankrike som faktiskt kändes ganska avslaget och inte imponerade på sin väg till finalen så var han den uppenbara ljuspunkten bland fransmännen (hoppas inte Dimitri Payet tar åt sig). Oavsett fast laget inte var så sprudlande som man vill ser ett Frankrike i ett EM på hemmaplan så finns det inget annat lag jag hade unnat en titel mer än Les Bleus. Eller kanske inte laget, utan landet.
 
Inget land hade behövt det mer. Fotbollens kraft är magisk. Den kan förena ett helt land och ett Frankrike som är förlamat av terrorns skräck, som är enormt segregerat och som är infikekterat av en underliggande främnlingsfientlighet hade mått så oerhört bra av att ett fransk landslag med många olika etniska bakgrunder hade knipit den där guldmedaljen.
 
Nu blev det inte så. Nu fick Cristiano Ronaldo den grädde på hans karriärmos han så gärna ville ha. Grattis Portugal, grattis Ronaldo och grattis den defensiva fotbollen. Bara fyra år kvar till nästa fest. Jag hoppas att den blir mindre stel.
 
 

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av ronnlund

Kommentera